Tänk så var januari ett minne blott. Vad rysligt fort det gick! Tiden flyger iväg och jag grips av panik. INGET får jag gjort! Känner du igen dig? Egentligen tror jag vi fungerar lite så allesammans. Man ser bara det som är ogjort istället för att glädjas åt det man faktiskt har åstadkommit. Därför passar en liten tillbakablick mig fint just nu. Bara för att ta mig i kragen och påminna mig om vad som faktiskt händer här hemma mitt upp i barnakaoset...
I lördags kom Nisse tillbaka och fortsatte sätta resten av hallpanelen. Nu sitter allt som för närvarande kan sättas upp på plats. Det ska upp panel i farstun också men jag måste måla den först. Vilket lär ta ungefär två veckor med alla strykningar! Medan han gnodde på i hallen så plockade jag undan ännu lite vintrigt pynt. Vart kommer allt ifrån? Är det verkligen jag som drar fram alla dessa snögubbar, stjärnor och ljuslyktor?
Sedan passade jag på att leka elektriker. Bytte stickpropp på en lampsladd till nygamla kökslampan. Sånt klarar jag av, fas och nolla, svart och blå :-) Den lampa som hängde där tidigare var inte alls så köksig som den lilla skomakarlampa med vågig kant som nu kom på plats. Betydligt behagligare sken fick jag på köpet!
Maken gjorde mig riktig glad också, han gjorde klar den ram jag önskat mig runt elskåpsinfernot i skafferiet. Det är säkert inte alldeles lätt att förstå mina önskemål alla gånger men det blev helt rätt. En ram som ska målas vit och hängas ett fint tyg i för att dölja alla elcentraler och kablar.
Efter nattningen drog vi igång ett projekt som jag gruvat mig för ett tag, oljning av köksbänkarna. Inte för att det är svårt utan bara för att det är så omständigt. Röja av, olja och sedan vänta... Blä för väntan!
