Ljusa idéer har en tendens att urarta i hårt arbete. Men är man född som petnoga tidsoptimist så är man. Men jag börjar lära mig. Rom byggdes inte på en dag. Inte ett nytt hem heller. Åtminstone börjar den rationella sidan av mig få vissa insikter av den arten. Drömmaren i mig däremot, hon lär sig nog aldrig!
Men jag gnetar på. Idéerna utvecklas (och avvecklas tack och lov också). Ljusa är de dock, tankarna och färgerna i vår nya borg!
