... men kattguld kan vara nog så fint. Avdelningen klassiska ordspråk ala Åsa. Skämt å sido, nån gång kanske jag kan lära mig att syna mina fynd lite närmare i sömmarna innan jag drar hem dem. Men kärleken är blind sägs det och det händer både titt som tätt att jag hittar grejer som jag tilltalas av och bara vill ha. Grejer som i skarpt dagsljus kanske inte är sååå fina trots allt.
Som den här charmiga hyllan som nu sitter i vårt vardagsrum. Trots att det visade sig vara ett taffligt målat hemmabygge av äkta spånplatta. Nåja, en god stund med slippapper och ett par strykningar med vitfärg gjorde inte saken mycket bättre men det duger för mig. Kanske. Åtminstone tills vidare...
Lampan kommer från mitt föräldrahem. Enligt mamma är den faktiskt köpt på Ikea en gång i tiden! Nallen fanns i farmors gömmor, figurinen höll min pappa kär och läsglasögongn som skymtar bakom den och uppe på boktraven hade min farfar som barn. Den som spar hon har! (mycket rot och rat i gömmorna)
Igår gjorde jag ytterligare ett Blocket-köp som kanske inte var helt optimalt. Ett finfint skåp som tyvärr känns på tok för stort där jag tänkte det skulle stå. Ska fundera ett varv till så får vi se vart det hamnar!
