Skärtorsdag i vitt

Egentligen borde man kanske vitsa till det och visa påskpynt i rosa så här på skärtorsdagen. Men eftersom jag inte är ägare till något sådant så får jag istället lov att illustrera min påskhälsning med det här förtjusande ägget från Otto&Emma på Frösön. När jag var dit sist köpte jag två som jag hängde upp i fönstret därhemma.

Äggen är ganska stora, kanske ca 12 cm höga. De fastlimmade pärlorna gnistrar lika vackert som snön utanför. På den klarblå himlen gör vårsolen sitt bästa för att locka ut vinterleda bloggare.

Glad påsk allesamman!

Vårlängtan...

Idag hittade jag en blogg med en intressant utmaning. Anna Vattenkannas Månadens favoritväxt gav mig en akut längtan efter mitt "vårvide". I min förra trädgård hade jag planterat ett spetsbladigt daggvide rakt utanför fönstret ovanför diskbänken. Bara av den enkla anledningen att det var helt ljuvligt att se de jättestora videkissarna slå ut redan i slutet av februari och stå som bäst i början av mars. Då när våren egentligen bara börjar anas... Så lättförökat daggvidet är med hjälp av sticklingar så MÅSTE jag bara plantera det på nytt i Optand. Nu har jag ju dessutom utrymmet att låta det bli en riktig solitär med flera stammar i grupp. Sörjer fortfarande att de sågade ner det fantastiskt vackra exemplaret på Röstas innergård. Det var verkligen en syn för gudarna (och ett paradis för nyvakna bin och humlor) !

Apropå träd man kan sakna, en ny rödbjörk måste jag också införskaffa. I min förra trädgård hade jag stans äldsta exemplar så nu börjar bli riktigt stort och pampigt. Mörkröda blad mot kritvit stam är inte alls illa men det är en annan betydligt mindre detalj som gör att jag älskar det trädet. På våren slår det ut med limegröna små musöron. Om man tittar nära så ser man att varje liten spets längs bladet har fått sin mörkröda färg med sig från födseln. Sååå läckert !

Ja, vad gör man... En tio år gammal bild är väl kanske bättre än ingen ?!?

Sköna söndag!

När man planerat en söndag full av husfix så får man skylla sig själv. För att lätta upp stämningen (och ge oss chans att gruva oss lite) så "degade" jag och Vera medan pappa hämtade momma i stan. Nybakade muffins på vårsolig veranda är inte helt fel!

Vera gillar choklad som synes. Och när man vill så 

kan man ju faktiskt använda skeden också !

Efter fikat satte jag och mamma igång med att slipa väggar i hallen. Jag hade verkligen tänkt att vi skulle hjälpas åt. Men ack så dålig uthållighet jag har. Minsta osäker och jag hittar hur många ursäkter som helst för att grotta ner mig i nåt annat. Men den här gången kanske jag blir förlåten. Skruvade ihop och eftermonterade ännu en låda till köket. Förstår inte varför jag inte satte en låda under spishällen redan från början. Men fixfax nu är det klart och jag fick bort två kartonger till från lekrummet.

Fram på kvällningen kom ett skov till av arbetslusta. Satte igång och grundmålade för glatta livet. En vägghylla från förra huset ska få komma till heders i nya vita kläder och den hylla som vi monterade ner här i köket ska också få komma upp på sin plats ovan fönstret efter en omgång med penseln. Dessutom fick kryphindret till trappan och ramen till proppskåpet sin första strykning. Lika bra att passa på när penseln är kladdig!

Förmågan att se...

När allt snurrar för fullt och det känns som om vardagslunken viner runt öronen då tvärnitar jag. Det går liksom inte att röra sig ur fläcken utan att bli åksjuk! Just då känns det som om allt står stilla och man får absolut ingenting gjort.
Men självklart är det inte så, jag tappar bara förmågan att se. Se det som faktiskt blivit gjort, se de små vackra tingen och händelserna i livet. Förmågan att njuta här och nu. Egentligen tror jag inte att jag är speciellt unik som känner så ibland.

Trots att vi bara befinner oss i mitten av januari så börjar våren spritta inom mig nu. I morse när jag gick till bussen, i halvdunkel och med snön knarrande under fotsulorna, så kom jag på mig själv med att tänka "snart kvittrar talgoxarna". Härliga tider väntar. På gamla tomten hade jag planterat ett spetsbladigt daggvide utanför köksfönstret. Bara för att kunna njuta av våren redan i februari när de stora videkissarna började visa sig. Att stå med händerna i disken blev mycket trevligare så. Saknar mitt vide, måste bara hitta en bra plats för ett nytt här på gården, så man ser det innefrån verandan förstås !