Det började med några knäckande nyheter. Förutom att snötäcket tog med sig stora delar av växthuset så kan även kung Bore räkna hem följande pluspoäng:
- Merparten av ett gulbladigt parkolvon
- Några grenar på en bukettapel
- Två grenar i en bonsaiklippt thuja
När jag plockat fram sekatören, trollat bort de mest synliga skadorna och bearbetat den mest akuta sorgen över dessa förluster byttes sorgen istället mot vrede.
Varje dag upptäcker jag nu nya sorkhärjningar. De tuggar tydligen i sig vad som helst! Bara för att nämna något... Den största förlusten - en rödbladig hängblodbok som inte alls borde ha vuxit här i zon 6½, har de kapat rakt av strax över nedersta grenen. Flertalet klematisar är kapade en decimeter ovan markytan, aurikler, blåsippor, corydalis, tulpaner, björnrot är bara några som de satt tänderna i. Tack och lov inte i alla plantor men i tillräckligt många för att reta gallfeber på mig!
Alltså, jag kan stå ut med om de jävlarna vore drivna av ren hunger och verkligen åt upp det som de gnagt av. Men det verkar ju inte vara tal om det heller. Det är ren och skär vandalism de sysslar med! Totalslakt av en kvadratmeter stor geranium... Sånt här kräver HÄMND !!!
Två har låtit sig luras av morötterna i fällorna men det finns fler kvar. Å fräcka är de dessutom. Helt ogenerat springer de omkring i planteringarna även om vi står bara nån decimeter ifrån... I fullt dagsljus. Är de riktigt som de ska de här växtmördarmaskinerna?
