När allt snurrar för fullt och det känns som om vardagslunken viner runt öronen då tvärnitar jag. Det går liksom inte att röra sig ur fläcken utan att bli åksjuk! Just då känns det som om allt står stilla och man får absolut ingenting gjort.
Men självklart är det inte så, jag tappar bara förmågan att se. Se det som faktiskt blivit gjort, se de små vackra tingen och händelserna i livet. Förmågan att njuta här och nu. Egentligen tror jag inte att jag är speciellt unik som känner så ibland.
Trots att vi bara befinner oss i mitten av januari så börjar våren spritta inom mig nu. I morse när jag gick till bussen, i halvdunkel och med snön knarrande under fotsulorna, så kom jag på mig själv med att tänka "snart kvittrar talgoxarna". Härliga tider väntar. På gamla tomten hade jag planterat ett spetsbladigt daggvide utanför köksfönstret. Bara för att kunna njuta av våren redan i februari när de stora videkissarna började visa sig. Att stå med händerna i disken blev mycket trevligare så. Saknar mitt vide, måste bara hitta en bra plats för ett nytt här på gården, så man ser det innefrån verandan förstås !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar