Vad vore livet utan Blocket?

Idag fyndade jag ett gammalt trähjul, troligen från en spinnrock. Lite smutsigt och skevt är det, precis som det ska vara. Patina kallas det visst... Efter en liten dust med trasan kommer det säkert att pryda sin plats, vart det nu än blir. Skräp för någon, skatt för annan! 100 kr kan det ju vara värt i alla fall.

Men mina medresenärer funderade nog över min mentala hälsa. För vad gör en miljömedveten bussåkare med sina blocketfynd? Jo tar hem dem på bussen förstås!

Det som händer när inget händer...

Ibland händer det grejer utan att det syns. Som att man drar ur tummen och bara bestämmer sig. Sagt och gjort, idag ringde jag Beijers och beställde den fondtapet till hallen som jag har gått och funderat på sen slutet av juni! Va f*n, en rulle, inte en hel förmögenhet. Men jag tror det blir bra, den känns kul med tanken på att vi bor på historisk flygplansmark här i Optand!

På lunchen hittade jag dessutom den rosa postlådan från Bruka Design som jag tänkt mig inne på tjejernas lekrum. Den kommer att bli jättebra tillsammans med de rosa blomsterlamporna från Ikea och tjejernas köksmöbler i vitt och rosa. Klart att bushuset måste ha en postlåda eller hur !?!

Sköna söndag!

När man planerat en söndag full av husfix så får man skylla sig själv. För att lätta upp stämningen (och ge oss chans att gruva oss lite) så "degade" jag och Vera medan pappa hämtade momma i stan. Nybakade muffins på vårsolig veranda är inte helt fel!

Vera gillar choklad som synes. Och när man vill så 

kan man ju faktiskt använda skeden också !

Efter fikat satte jag och mamma igång med att slipa väggar i hallen. Jag hade verkligen tänkt att vi skulle hjälpas åt. Men ack så dålig uthållighet jag har. Minsta osäker och jag hittar hur många ursäkter som helst för att grotta ner mig i nåt annat. Men den här gången kanske jag blir förlåten. Skruvade ihop och eftermonterade ännu en låda till köket. Förstår inte varför jag inte satte en låda under spishällen redan från början. Men fixfax nu är det klart och jag fick bort två kartonger till från lekrummet.

Fram på kvällningen kom ett skov till av arbetslusta. Satte igång och grundmålade för glatta livet. En vägghylla från förra huset ska få komma till heders i nya vita kläder och den hylla som vi monterade ner här i köket ska också få komma upp på sin plats ovan fönstret efter en omgång med penseln. Dessutom fick kryphindret till trappan och ramen till proppskåpet sin första strykning. Lika bra att passa på när penseln är kladdig!

Tiden rusar iväg!

Tänk så var januari ett minne blott. Vad rysligt fort det gick! Tiden flyger iväg och jag grips av panik. INGET får jag gjort! Känner du igen dig? Egentligen tror jag vi fungerar lite så allesammans. Man ser bara det som är ogjort istället för att glädjas åt det man faktiskt har åstadkommit. Därför passar en liten tillbakablick mig fint just nu. Bara för att ta mig i kragen och påminna mig om vad som faktiskt händer här hemma mitt upp i barnakaoset...

I lördags kom Nisse tillbaka och fortsatte sätta resten av hallpanelen. Nu sitter allt som för närvarande kan sättas upp på plats. Det ska upp panel i farstun också men jag måste måla den först. Vilket lär ta ungefär två veckor med alla strykningar! Medan han gnodde på i hallen så plockade jag undan ännu lite vintrigt pynt. Vart kommer allt ifrån? Är det verkligen jag som drar fram alla dessa snögubbar, stjärnor och ljuslyktor?

Sedan passade jag på att leka elektriker. Bytte stickpropp på en lampsladd till nygamla kökslampan. Sånt klarar jag av, fas och nolla, svart och blå :-) Den lampa som hängde där tidigare var inte alls så köksig som den lilla skomakarlampa med vågig kant som nu kom på plats. Betydligt behagligare sken fick jag på köpet!

Maken gjorde mig riktig glad också, han gjorde klar den ram jag önskat mig runt elskåpsinfernot i skafferiet. Det är säkert inte alldeles lätt att förstå mina önskemål alla gånger men det blev helt rätt. En ram som ska målas vit och hängas ett fint tyg i för att dölja alla elcentraler och kablar.

Efter nattningen drog vi igång ett projekt som jag gruvat mig för ett tag, oljning av köksbänkarna. Inte för att det är svårt utan bara för att det är så omständigt. Röja av, olja och sedan vänta... Blä för väntan!

Ett steg närmare tjejernas bushus!

I helgen har vi varit riktigt flitiga. Med målet inställt på att tömma det kommande lekrummet på all sköns renoveringsmaterial så skred vi till verket redan i fredagskväll. Ut i förrådet åkte allt som absolut inte behövs för att färdigställa påbörjade renoveringprojekt.
I lördags sorterade jag med god hjälp av Vera upp alla "sockerlådor" där diverse småplock har samlats. Nerskruvade krokar, urdragna spikar och ikeafästen som aldrig kom till användning. Blä, vilken soppa. Men det kändes himla gott när det var klart!
Sen tog vi tjuren vid hornen och sa att vi ska inte stuva undan något som egentligen går att färdigställa. Så upp kom hyllorna i tvättstugan som bara väntat på tillkapning och plastmatteresterna från köket som skulle skäras till ligger nu fint på sin plats i kökslådorna.

Tänk vad skönt det är att göra färdigt saker och ting. Att sätta punkt. Det borde man göra oftare!

Nu väntar tapetsering av lekrummet och målning av våningssängen som ska bli bushus...

Förmågan att se...

När allt snurrar för fullt och det känns som om vardagslunken viner runt öronen då tvärnitar jag. Det går liksom inte att röra sig ur fläcken utan att bli åksjuk! Just då känns det som om allt står stilla och man får absolut ingenting gjort.
Men självklart är det inte så, jag tappar bara förmågan att se. Se det som faktiskt blivit gjort, se de små vackra tingen och händelserna i livet. Förmågan att njuta här och nu. Egentligen tror jag inte att jag är speciellt unik som känner så ibland.

Trots att vi bara befinner oss i mitten av januari så börjar våren spritta inom mig nu. I morse när jag gick till bussen, i halvdunkel och med snön knarrande under fotsulorna, så kom jag på mig själv med att tänka "snart kvittrar talgoxarna". Härliga tider väntar. På gamla tomten hade jag planterat ett spetsbladigt daggvide utanför köksfönstret. Bara för att kunna njuta av våren redan i februari när de stora videkissarna började visa sig. Att stå med händerna i disken blev mycket trevligare så. Saknar mitt vide, måste bara hitta en bra plats för ett nytt här på gården, så man ser det innefrån verandan förstås !

Fynd i egen vrå

Härom dagen rotade jag igen en massa bråte i den äldsta delen av ladugården. Gissa om jag blev glad när jag hittade en hel hög med hemsnidade hängare i varierande storlek och grovlek. Nu är mest frågan om hur jag tillvaratar dem på bästa sätt. Måla vitt känns som ett helgerån men en rejäl omgång med skurborsten och grönsåpa borde göra dem rumsrena igen!

Det stod en massa fönster där inne i mörkret också. Hoppas något av dem går att använda till nåt spännande, ett litet prylskåp eller så...

Och så till sist, idag har det äntligen hänt! Nu gör vi affär, köpekontraktet skrivs under i morgon. Flyttar för gott gör vi 15:e oktober.